Min morbror och hans fru bor i Nice och att nås av nyheten att det varit en attack i deras stad får mitt hjärta att hoppa över ett slag. Mer rädsla sprids, främlingsfientligheten ökar, resandet minskar. Terroristerna får oss precis dit de vill. Att attacken skedde på Frankrikes nationaldagen är knappast av en slump. Minst 84 döda.
Frankrike har under det senaste året blivit drabbade av tre attacker, Charlie Hebdo i Paris i januari 2015, flera samordnade attacker i Paris i november 2015 och nu i Nice juli 2016. Innan dess har vi under det senaste halvåret drabbats av terrorattacker i Bryssel och Orlando. Jag känner mig maktlös och kamplysten på samma gång. Peace and love måste vinna!
Tack vare tekniken dröjer det inte lång tid innan familjen får ett bekräftande sms: Min morbror och hans fru mår bra. De befinner sig på ett kryssningsfartyg utanför Norge där de under några veckor är på turné för att spela teater. Pulsen sänker sig. Det gick bra. Den här gången. Vart nästa attentat blir är det ingen som vet.
2012 spenderade jag fyra dagar med min familj i Nice och bloggade om det varje dag. Deras fina stenstrand, konstkvarteren, utsikten, utflykt till Monaco där rikedomen flödar, en pridefestival som tog över staden fullständigt och umgänge med nära och kära. Nice är fantastiskt och ett resmål jag verkligen skulle rekommendera alla dagar i veckan. Utom just idag. Ladda hem UD:s app Resklar om du vill ha senaste nytt om varje lands säkerhetsläge.
Det tål att upprepas. Vi får inte låta rädslan vinna över oss. Vi måste fortsätta resa, möta människor från olika kulturer, samtala med främlingar, försöka förstå det okända. Sörja det som hänt men samtidigt sprida hopp om framtiden.
Min morbror, hans fru, min far och min mor framför en judisk grav.
Solnedgång över stranden som just nu är avstängd med anledningen av attacken.
